Varje vår är det samma visa. Det börjar krypa i benen och jag känner för att bli en löpare av stora mått. Det brukar dock bara hålla i sig i några veckor, sen rinner det liksom ut i sanden. Men i år då rackarns! Vem vill inte bli sundare, starkare och gladare? Men vardagen med två små grabbar är ju ganska hektisk, så det gäller att sätta upp realistiska mål. Jag är ju en stor förespråkare av att prioritera vår hälsa.
Nu känner jag mig som reklamen: - Om du har bestämt dig!
Japp, jag har bestämt mig
:))
Fina Noel behöver inte någon övertalning för att springa, det är hans absoluta favoritsyssla. Får han chans att springa blir han glad, mycket glad.
Jag tror vi kommer att få se honom på många löparbanor längre fram.
2 kommentarer:
Håller med dig. Jag har till och med GPS klocka iår! Här i israel är det väldigt lätt att få upp motivationen och nästa vecka är jag på Gran Canaria, så då lär det fortsätta. Jag har däremot svårt att motivera mig på hösten/vintern i regniga Göteborg. Men det är nog bara att njuta av löpningen när man har motivationen och lägga den på vila när ingen motivation finns. Finns ju annat man kan göra på vintern! :)
Härligt Petra! Då kanske vi träffas på Lidingöloppet till hösten?! :))
Skicka en kommentar