Jag har sådan sorg även för Henrics skull, så mycket han inte får vara med och uppleva. Livet är inte rättvist, jag vet, men ibland känns det extra orättvist. Det är forfarande väldigt svårt att förstå. Henric är så levande för mig, så fort jag blundar dyker han upp med sitt leende.
Ikväll tänder jag ett ljus. Sov gott finaste storebror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar