Jag läser boken "Det blir alltid som man tänkt sig" nu på kvällarna. Väldigt bra. Den får en verkligen att fundera på sina egna tankegångar. Det kan ju vara väldigt svårt det där att tänka på ett sätt som gagnar en. Men om vi inte agerar fångas vi lättare av negativa tankebilder än av positiva.
Jag påverkar ju mig själv genom de tankar jag väljer att tänka. Spännande. Vad tänker jag då?
Med mig är det ändå lite konstigt. Jag tycker att jag lärt mig på ett bra sätt att hantera smärtsamma sorger och svåra perioder i mitt liv. Jag väljer att fokusera på att hitta styrkan och glädjen i att leva vidare. Vara tacksam. Självklart är det oerhört tufft och absolut när det gäller sorg det är ju någonting som man alltid bär med sig. Det handlar inte om att glömma, utan om att leva vidare.
Däremot så kan jag älta och tänka helt fel när det gäller småsaker och egentligen helt oviktiga grejer. Som tex. nu när vi ska på semester och ska sitta på ett flygplan med våra barn i 10 timmar. Shit vad jag oroar mig redan, på ett väldigt negativt sätt. Tänker på allt som kan gå fel, hur Dante skriker och stör hela planet:) Och då har vi ändå flygit med barnen flera gånger och det har gått hur bra som helst. Men tänk om det blir som jag tänker mig, ren kaos, ska jag vara nöjd då?
Det blir ju alltid som man tänkt sig. Jag tror jag måste tänka om :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar