Saknad

Ibland gör det extra ont. Som om någon liksom kramar mitt hjärta alldeles för hårt, får svårt att andas. Jag saknar min bror varje dag men ibland är det som en ångvält kör över mig. Gråten så nära.
Jag tycker om att skriva om honom, prata om honom och tänka på honom. Det gör honom mer levande. Jag drömde om honom härom natten, vaknade faktiskt med ett leende. Så glad över att få höra hans röst igen.
Jävla skit.
Ville bara dela med mig. Tacksam och ödmjuk ska vi vara.

♥