Andra dagen i juli...

Åsso kom tårarna igen. Oväntat. Egentligen har ju dagen varit full av glädjeämnen. Opp o ner, ner och opp. Inget nytt egentligen, men ibland är det som om ventilerna måste få pysa lite. Idag när jag åkte mot Matfors kom känslorna över mig. Saknad. Sitter i bilen och saknar brorsan, funderar över livet och låter tårarna komma en liten stund. Att lära sig leva kan verkligen ta ett tag. Att lära sig leva med sorg tar ett jädra långt tag. Men det som är skönt är att jag vet att det går. Idag skulle jag bara så jättegärna vilja träffa brorsan. Vill att han ska få vara med.

På kvällskvisten blev vi bjuden på middag ute vid klipporna i Galtström. Uppdukat bord ute i det fria.

Det gäller att ta till vara på sommarkvällarna :)