Det här med sommarvärme och ledighet sätter verkligen min träningskaraktär på prov. Det är inte det att jag inte vill träna. Absolut inte. Men jag har så mycket annat som jag vill hinna med och rätt vad det är har dagen tagit slut också har jag inte tränat. Grabbarna bus tar ju såklart också sin beskärda del av dagens 24 timmar.
Så nu har jag satt upp ett sommarmål med min träning. Allt för att hålla motivationen och fokus uppe. Jag tänker såhär: Om jag varje vecka, under dessa härliga sommarveckor, springer ett pass och styrketränar ett pass så får jag vara nöjd. Två pass i veckan ska ta mé sjutton inte vara så svårt att få till!
Jag sänker ribban helt enkelt, ibland är det nödvändigt för mig, men bara för stunden. Till hösten ska ribban upp på 2.04 igen!
2 kommentarer:
Samma här. Dessutom tycker jag att kroppen är helt slut efter varma dagar som igår och förrgår. Tanken på att åka och träna då finns knappt...
Jag sätter oftast ribban alldeles för högt, och då känns det ju alltid som ett misslyckande. Med 3 barn varav en under året så räcker orken inte till att träna så ofta som huvudet vill, och det måste man, eller iaf jag, lära mig acceptera...
Just nu tänker jag "allt bättre än inget" :-)
Kramis från Kakan
ps. Tänkte på dig igår när vi åkte båt vid Spikarna.
Du har alldeles rätt, allt är bättre än inget.
Om ni åker förbi Spikarna nå mer, så är vi nästan alltid och badar i Lilla Tranviken (om det är bra väder), Kom förbi :)
Skicka en kommentar